Ras:    Isländsk Fårhund

Fullständigt namn:    Ullälvas Tiska

Alias:    Geitla

Född:    1995

Ägare: Susanne

Kännetecken:    En vän liten hund som älskar alla människor. Började sitt liv som trefärgad men har med åren tappat det mesta av den svarta färg som från början fanns som en sadel på ryggen. Namnet kommer efter det isländska namnet på växten strätta. Några isländska grannar talade dock om att det även betyder "liten get". Fast då jag fick veta det hade hon redan fått heta "liten get" i fem år. Sensmoral: Man ska inte försöka använda sig av språk man inte begriper.

Meriter:    Geitla har ett Cert på utställning. Mot slutet av sin utställningskarriär fick hon dock allt som oftast bedömningen "för korta bendelar". Då man man var orolig att rasen skulle bli alltför taxbent höjdes den nedre gränsen för mankhöjd med någon centimeter. Geitla hävdar bestämt att hon når ner till backen iallafall...

Geitla var med på det allra första vallanlagstestet som anordnades av Svenska Isländsk Fårhund Klubben. Testet som användes var efter västgötaspetsmodell och Geitla bedömdes ha "utmärkta vallanlag". Hon föser våra roslagsfår någorlunda kontrollerat även om hon saknar den riktiga pondusen mot de mest ondsinta fåren. Små söta lamm anses däremot vara fullständigt livsfarliga.

 

Enligt uppgift skall isländska fårhundar avlas för att hålla borta "svartfågel" från lammen. Denna egenskap har Geitla anammat med hull och hår även om hon i början av sin karriär bara vågade jaga bort talgoxar och blåmesar. Attacksparvar ansågs vara lika livsfarliga som små söta lamm. Idag jagar hon däremot frenetiskt och gärna bort alla typer av fåglar men rovfåglar och kråkfåglar, ju större desto bättre, står överst på hatlistan.

Geitla är en helt underbar hund att träna i lydnad.   Linförighet och fritt följ är favoritmoment, ju längre pass desto bättre. Hon är alltid lika positiv och älskar även spår, sök och allt som hon och jag kan tänkas göra tillsammans. Kort sagt, hon är den perfekta träningskamraten - om man kommer ihåg hörselskydden. Hon skäller sig nämligen igenom en del lydnadsmoment. Fast det får man se som att även solen har sina fläckar.